Parfymens betydelse genom tiderna

Ludvig den XIV, Solkungen anses vara den monark som använde den mildaste parfymen genom tiderna. Kavaljererna använde på denna tid samma sorts parfym som damerna, och samlade liksom damerna på vackra parfymflaskor. Napoleon som jag tidigare nämnt älskade parfym och parfymerade sig varje dag i rikliga mängder.

Det fanns också nationella skillnader i hur parfymen användes bland männen. De latinska männen har alltid tyckt om att parfymera sig. Tyskar och engelsmän tog ett tag helt avstånd från parfym medans fransmännen föredrog en diskret parfymering.

Idag har alla stora parfym och modehus i Paris har åtminstone en parfym för män för sin repertoar. De maskulina parfymerna började göra sitt seger tåg redan vid sekelskiftet med ryssläder, hödofter, ormbunke och framför allt toalettvatten för män, dvs. gröna lavendelvatten.

Emellertid kom dessa maskulina parfymer och toalettvatten i vanrykte bl.a. eftersom författaren Oscar Wilde, som på sin tid fick fängelsestraff för homosexualitet använde dem så rikt och att han skapade ett parfym mod. Plötsligt var det vid hans tragedi inte längre gentlemannalikt att parfymera sig.

För män skapades en ny skala, där tobak, rök, stall och även krutrök och inte minst läderdofter kom på modet. I vår tid används inte så mycket av dessa essenser men tobak är ett undantag. Nya fantasiparfymer skapades för männen där vällukter av gräs och skog och mossa bildar stommen.

I många generationer var det alldeles otänkbart att männen skulle parfymera sig. Syftet med de dofter som skulle förknippas med män var att det skulle leda till traditionella maskulina egenskaper och de erotiserande doftegenskaperna skulle inte ha lika framträdande ton som hos de kvinnliga parfymerna. Det är väl känt att en blandning av god tobak, äkta läder och ett diskret parfymvatten utmärkt harmoniserar med mannens egna personliga kraft.

Idag kan man säga rent allmänt har en manlig doft har mer betoning på citrus och sandelträ. Vanliga inslag är också läder, cederträ, kryddor, muskot, tobak och vanilj. Men det är ändå känslan som är viktigast. Precis som när det gäller kläder och mode måste en doft stämma överens med personligheten. Att ”klä sig” i en stil som inte är ens egen ger ofta ett både osäkert och oäkta intryck. En doft ska förstärka ens goda egenskaper och stämma överens med situationen.

Den medeltida staden Grasse är välkänd inom parfymframställning. Den kallas till och med för parfymens huvudstad. Den ligger i Södra Frankrike i Aix- de Provence. Som jag tidigare nämnt är det en kunskap som kan härledas i mitten av 1500 – talet då Katarina av Medici tillbringade vintrarna i Grasse med sitt hov. Hennes intresse för det italienska modet och att bära parfymerade handskar bidrog till att staden började med parfymtillverkning. Här har Dior, Rochas och Chanel skapat många av sina succé dofter.

Under 1800 talet när den nya tekniska utvecklingen med ångdestillörer tog fart, grundades flera av de nuvarande fabrikerna i Grasse. Molinard 1849, Charbot i början av seklet och Galimard som redan fyllde 100 år. 1898 fanns i Grasse 36 parfymindustrier med sammanlagt 370 anställda där man behandlade 2000 ton rosor, 2500 ton orangeblommor, 200 ton jasmin och 150 ton acacia per år. Många av fabrikerna hade också stora odlingar i inlandet med lavendel och rosenodlingar.

Blomman som är en ingrediens i de flesta parfymer är Jasmin. Jasmin odlas främst i Grasse och är en mycket ömtålig planta. Den fordrar en viss slags jord och växten tål inte frost och kalla nätter. Dessutom suger jasminen ut den jord den växer på och kan då inte bibehållas på samma plats hur länge som helst. Den jasmin som används i parfymer som har bäst kvalitet kommer främst från Grasse eller Bulgariens Rosendal. Äkta jasminkoncentrat från Grasse kostade 1967 13000 kr för ett kilo. Det är då inte så konstigt att det är dyrt att köpa en lyxig parfym.

De som odlar blommorna får i sin tur väldigt dåligt betalt. Mycket beror på hur stor efterfrågan det är på de olika blommorna och hur vädret och året är generellt. Ibland kan till och med samma parfym skilja sig år efter år trots att det är samma recept. De som har blomsterodlingar nere i Grasse är ofta ärvda från generation till generation. Många utav odlarna är oroliga för hur deras odlingar ska kunna fortleva när de flesta ungdomar lämnar landsbygden.



Gasses historia som parfymstad lockar trots allt väldigt mycket turister. Det jämna klimatet, den lugna rytmen och luften som hela tiden omges av väldofter är unikt. Dag och natt tränger parfym ångor ut från Fragonard, fabriken mitt i staden. Vägarna till och från Grasse var från början av 1900 talet väldigt usla. Blomsterskördarna fick i början av seklet lasta åsnor med stora korgar på var sin sida av sadeln fyllda med blommor från odlingarna till fabrikerna.

Parfymkonsten i Grasse är mer än bara en kommersiell angelägenhet. Det är ett arv och en tradition som har en enorm kämparanda. Här finns de flesta av dagens kända parfymmakare, näsor som de kallas. Det finns 200 näsor i hela världen varav 40 av dem jobbar i Frankrike, 35 av dessa de bästa näsorna arbetar i Grasse. Alla näsor utom två är män. Det är nämligen så att kvinnor har mycket mer hormoniella svängningar än män som inte alls är bra för känsligheten i näsan. Man brukar säga att parfymkonsten är männens värld.

Oavsett kön ska parfymören vara en blandning av vetenskapsman och konstnär. Ett bra luktminne för att de enskilda doftessenserna ska kombineras med kunskap om hur de uppfattas när de uppträder i olika blandningar. Det existerar inga fasta regler, ingen speciell metod, ingen lärobok hur man skapar en parfym. Inte heller slumpen spelar enbart in. Parfymören måste lita på sin kunnighet och erfarenhet och inte bara i kemi, teknik, botanik och psykologi utan kanske mest på instinkt och intuition.

För nöjes skull har parfymfabrikerna i Grasse roliga turistatraktioner. Hos en av parfymfabrikerna Galimard i Grasse kan du gå en kurs och lära dig skapa en egen doft. Du får hjälp av en kunnig parfymkreatör och en 100 milliliters flaska att ta med hem som du själv har skapat. Dessutom registreras doften med namn och nummer så att du när som helst kan beställa mer från Internet. Dessutom finns museet Fragonard som handlar om parfymens historia och tillverkningsprocesser, de har visningsexemplar som sträcker sig 4000 år tillbaka i tiden. .

Parfymer har i alla tider varit ett medel för att framkalla erotisk retning och vara förförande. Många av naturens vällukter får oss att känna en romantisk eller hetsande dragningskraft hos det andra könet. Det är framför allt mysk och myskliknande dofter som framkallar en erotisk retning hos både man och kvinna.

Mysk har också sedan äldsta tider varit en viktig ingrediens i parfymer. Mysk är ett sekret från myskhjorten som lever i Indien och Tibet. Andra animaliska parfymämnen som används och tillhör de afrodisiaka erotiska dofterna är ambra, som är gall eller tarmsten från kaskelotten, civette, sibetkatten som har ett sekret som utsöndras av två bukkörtlar och är starkt välluktande. Bävergäll som är ett stinkande oljigt ämne som avsöndras ur bäverns könskörtlar.



Det finns också vissa örter som har en klart människoliknande lukt som är sinneseggande. Spermier, armhålor, svettlukter kan på en del individer ha en sexuellt hetsande odör. T ex hagtornsblomma har en för många obehaglig lukt av svett. Carl von Linné kallade de animaliska och vegetabila ”bockodörerna” för ”Odores hircini” som betydde svettlukt. Han ansåg att sådana dofter var i högsta grad erotiskt tilldragande.

Parfymer som nu för tiden tilltalar både kvinnor och män är dofter som ger en oerotisk atmosfär. Som istället verkar mer lugnande. Det ska helst inte ingripa och vara störande i det arbete som moderna människor måste utföra. Hårt arbetande yrkesmän och yrkes kvinnor vill äga förmågan till en koncentrerad uppmärksamhet. De använder alltså parfymer som skänker ett lugnt välbefinnande och har ingridienser av det anti afroditianska som ylang-ylang, lavendel, rosmarin, eucaluptus, bergamott och citron.

Vi har nu fått göra en resa från parfymens födelse till där marknaden befinner sig idag. Frankrike är fortfarande den dominerande parfymtillverkaren med flest modehus och flest lyxmärken. Som jag berättat tidigare finns parfymens huvudstad Grasse i Frankrike där också de allra flesta blommor för parfymtillverkning odlas.

Det som har hänt under slutet av 1900-talet och 2000 talet är att USA börjar få allt större roll. USA har börjat köpa upp allt mer av parfymindustrin. De har också kommit med flera nya kända märken som Éstée Lauder, Elisabeth Arden, Revolon etc. Italienska märken kommer också fram mer och mer tack vare den stora designtraditionen. Kända märken är Giorgio Armani, Dolce & Gabbana, Moschino mfl.

Något som också debatteras stort i dagens samhälle är miljön. Självklart tar också parfymodlingarna stryk av att klimatet håller på att ändras. Idag är många parfymbönder i Grasse oroliga för hur deras blomodlingar ska överleva. Vissa år kan till och med parfymer dofta olika från år till år på grund av olika väderförhållanden.

År 1921 blev parfymören Ernest Beaux tillfrågad av mademoiselle Chanel, ledande parisisk modeskapare och ägde det berömda modehus som bar hennes namn, att komponera en parfym. Beaux lämnade in lämnade in fem prover och Mademoiselle valde det femte provet som han lade fram. Hon bestämde sig för att döpa parfymen till Chanel No.5.

Denna parfym gjorde en stor vändpunkt inom den moderna parfymtillverkningen. Idag anses den vara en av de mest berömda parfymer som någonsin har tillverkats. Dess tidlösa modernitet har hållit i över 80 år och är fortfarande en av de mest sålda parfymerna i världen. Att parfymen blev känd så snabb hållbar klassiker var Marilyn Monroes förtjänst, när hon i en intervju sa; jag sover endast i ett par droppar Chanel No5.

Att parfymen var så speciell berodde mycket på att det var den första parfymen med hög koncentration av aldehydkemikalier, där Ernest Beaux kunde skapa en parfym som var både abstrakt och förförisk. Ingenting hade tidigare doftat på detta sätt. Han sades få inspiration från en tidig vår och försökte efterlikna dofter från sjöar, mossor, träd och blommor för att ge en utsökt fräschhet.

Flaskan är också i sig en tidlös skönhet med rena linjer, vilket lade grunden för hennes internationella berömmelse – den lyxigt eleganta enkelheten.

När de nya dofterna lanserats blev det inte längre intressant att lukta viol, rosor eller orangeblommor utan doften skulle väcka erotiserande fantasier som i sin tur hörde ihop med det snabbt växande modet. Modeväxlingen på tjugotalet kan ses som kvinnornas frigörelseförsök åt det mer maskulina hållet. Då flickorna började klä sig i byxor och samtidigt började intresset växa för sport och då passade inte de blommiga franska dofterna.

Genom samhällets förändringar under 1900 talet har könsrollerna tagit stor förändring. Genom att samhället har blivit mera jämställt har de två könen kommit i närmare kontakt med varandra i arbetslivet och det offentliga livet som kvinnorna förut varit isolerade ifrån. Den mystik och drömmar som kvinnor och män haft emot varandra blev mer och mer realitet och blev inte lika spännande längre.

Man skulle kunna säga att begreppen som kvinnans berusande mystik eller som hemlighetsfull trolldom ersattes med sexappeal som är en mer direkt sinnerlig frestelse. Detta påverkade starkt parfymskapandet. Kravet på dagens parfymer är att de verkar tilldragande på ett annat sätt. Det är oftast variationer som ska karaktärisera olika stilar som ska passa olika människotyper.

Under 1900-talet blev de flesta av dagens modehus etablerade. De allra flesta var också etablerade som parfymmärken. Dess centrala ort blev Paris. När modehus som Chanel, Lanvin och Dior börjar lansera sina dofter var det viktigt att skönhetsförpackningarna skulle hålla modetrenderna. Runt 20-talet var Art-Deco - rörelsens geometriska stil gällande. Flaskorna blev som accessoarer och sminkväskans innehåll var inte längre bara makeup. Det blev också en spegling av vad varje kvinna drömmer om. Hos Diors första kollektion lanserades haute couture-juveler som små lyckomedaljonger som mer blev som ögongodis. Under den här tiden blev utseendet nästan viktigare än innehållet.

Fram till slutet av 1800 talet dominerades parfymtillverkningen av helt naturliga animaliska eller vegetabiliska råvaror som man kunde utnyttja maximalt tack vare metoder som enfleurage, destillation och pressning.

Tiden runt sekelskiftet har dock gjort sig känd i parfymhistorien som en stor förändring med de nya vetenskapliga och tekniska upptäckterna. Man hade nu fått möjlighet att utföra kemiska analyser av de naturliga doftämnena och i vissa fall lyckades man framställa syntetiska imitationer. Detta innebar stora möjligheter till att skapa ”naturliga” blomdofter eftersom en del blomextrakt inte är densamma som den levande växten utsänder. Så kunde man skapa nya fantastiska dofter som inte var möjligt innan. Parfymerna blev smekande, behagliga, lätta och nyckfulla för att understryka de kvinnliga element som finns i tillvaron.



Parfymörerna började ta sig allt mer ut i naturen för inspiration liksom konstnärerna. Impressionismen hade stort inflytande på parfymkonsten liksom surrealismen genom att skapa nya oväntade odörer som man kanske inte alls hade kunnat skapa om inte den syntetiska doftskalan fanns. Det blev allt vanligare att använda syntetiska produkter istället för de naturliga. Produktionen blev därigenom också billigare och mer gynnsamt.

Tack vare den organiska kemin, mode och handel har parfymframställningen övergått från att vara ett manuellt arbete till ett industriellt. Det blev en radikalförändrig. De traditionella parfymmakarna blev kanske inte så glada men de nya dofterna tog marknaden med storm. På 1920-talet kom den viktiga kemiska grupp som kallas aldehyder i bruk, vilket möjliggjorde framställning av kraftfulla parfymer med en starkare spridningsförmåga än i någon annan doft i naturen. De aldehydiska kemikaliernas genomslagskraft var av så stor betydelse att man till och med uppkallade en hel parfymfamilj efter dem.

Franska revolutionen år 1789 var ett ödesdigert slag för parfymkonsten. Parfymstaden Grasse låg illa till, byar brändes och slott plundrades. Flera av de gamla adelsfamiljerna och parfymtillverkarna tvingades gå i landsflykt. Men de kom snart tillbaka och bevakade sina intressen. Efter revolutioner och krig fick Grasse under hela 1800-talet uppleva en politisk, social och ekonomisk stabilitet som även kom parfymindustrin till godo. Marknaden för franska parfymer vidgades betydligt ut över andra länder och kontinenter. Efter Napoleons fall börjar parfymstaden på allvar leva upp till sin forna doftande härlighet och sin nuvarande aktivitet.

Efter revolutionen blev det stora kulturella reformer mellan mans - och kvinnoidealen. Den nya samhällsklassen efter revolutionen hade varken temperament, råd, lust eller smak att återuppleva det hatade överklassamhället, inte ens i parfymvärlden. Man tog avstånd från rokokons slösaktiga och njutningsfulla liv. Nu skulle förnuft och naturdyrkan framhävas och nu kom grunden till den nutida mannens klädedräkt och de pråliga och brokiga hov-kläderna försvann. Det kortklippta håret avlöste peruken och en riktig karl skulle inte använda parfym!

Kvinnornas klädsel fick gå en liknande avtoning till mötes och samhällsklasserna blev mer utjämnade. Det erotiska livet dämpades och det var inte längre fint att locka män med parfymer. Trots det har erotiken alltid funnit sina egna vägar. Användandet av väldofter kunde dock accepteras för personligt bruk om det hade till syfte att vara uppfriskande. Eau de Cologne blev populärt igen och parfymerade näsdukar slog stort i alla samhällsklasser. Det blev en stark accessoar för både kvinnor och män. Det var ett tecken på att man hade god smak.

Med Romantiken kom exotismen och till drömmarna om orienten hörde ambra, sandelträ, mysk, patchouli, sibetextrakt och heliotrop. Samtidigt började parfymörerna att se sig själva som konstnärer. Det blev ett idealiskt medel att utmärka sig med. Genom att först välja ut en doft, ge den ett storslaget namn och säljas stort till aristokratin och kungafamiljerna.

I övrigt kan man säga att 1800-talets parfymtillverkning dominerades av engelska barberare och franska hovparfymörer. Parfym och modehusen började ta plats och Guerlain, det enda av de gamla parfymhusen som fortfarande finns kvar, började 1828 som importör men slog igenom som egen tillverkare sedan han gjort Eau de Cologne Impériale åt Napoleon III:s kejsarinna Eugénie 1853. Över 350 parfymer har kommit från Guerlain. Med en fjärde generation är Guerlain ännu aktiv som parfymör.

Man skulle kunna säga att dofternas århundrade var 1600 talet. Det var främst beroende på den hovkultur som rådde. Lätta dofter passade helt enkelt inte in när hygienen var dålig. Tung brokad, kraftig sammet och lager på lager med spetsar och ständigt hotande epidemier gjorde det självklart att man parfymerade sig så mycket som möjligt. Det som användes var främst ambra, tuberos, jasmin och apelsinblomma. Man använde också mycket utan Cypressvattnet (se medeltiden) med vanilj, ambra, mysk tonkabönor och iris. Århundradet kännetecknas även av parfymerade kuddar, solfjädrar, brevpapper, peruker, tvålar, amuletter. När man höll sig ren var det samma sak som att pudra sig och smörja in sig med parfym. Det berodde också mycket på att det var svårt att få vatten. Tvättfat var i regel inte större än djupa tallrikar.

I början av 1750-talet när rokokon började ta fart framställdes Cologne-vattnet. Det friska Cologne-vattnet kom till att bli en nyhet bland de tunga dofterna och fick därför en snabb framgång. Under Ludvig kungarnas tid skapades många berömda parfymer i Frankrike. Marie Antoinette var särskilt förtjust i lättare och mer blommiga parfymer.

Napoleon Bonapartes fanatiska konsumtion av parfymer var mycket omtalad, det talades om 120 liter i månaden. Han hällde ett par flaskor över huvud och axlar dagligen och tyckte att det piggade upp när han var i fält. Hans Kejsarinna Josephine var tokig i parfym, särskillt i mysk och hon gjorde kraftiga exotiska dofter populära efter revolutionen. Det sägs att doften var så stark att sovrumsbetjänterna ibland svimmade av lukten.

Även England har haft en storartad parfymtillverkning. Det som engelsmännen är mest kända för är deras lavendel och toalettvatten. Under de parfymerade handskarnas tid köpte sig drottning Elizabeth av England sig ett par. Hon lät sig också inspireras och sy in tunna undertryckta parfymdukar i linningarna på sina kläder.

Under Henrik VIII tid användes rikliga mängder parfymer. Tidens parfymkonsumtion var i stort sett obehärskad. Eftersom man kände till Lavendelns helande kraft sedan pestens härjningar började engelsmännen under 1700-talet framställa lavendelvatten som därefter länge varit en engelsk specialitet. Det blev ett uttryck för det engelska livet och användes vid drottning Victorias hov och blev stort inom den Viktorianska stilen.

Under medeltiden etablerades i London ett sällskap med apotekare och parfymörer för att hindra pestens spridning. Parfymörerna i London var vanligt vis inflyttande italienare som importerade vällukter från orienten och trakterna kring röda havet. Under den stora pesten befalldes att eldar skulle tändas med ämnen med stark lukt som skulle vara effektiva mot sjukdomen.

Under 1600 talet använde sig läkarna fortfarande av aromatiska, bakteriedödande ämnen som patienser fick lukta på under sjukbesöken. Men år 1770 hade bruket av vällukter och andra finesser för att ge erotisk makt tagit stor omfattning i England precis som det var en gång i Grekland och Rom. I parlamentet förlades ett lagförslag att ingen kvinna skulle få använda sig av parfym eller andra skönhetsmedel som skulle vara frestande. Lagförslaget antogs dock inte och efter den tiden började de engelska kvinnorna åter igen parfymera sig. Ända fram till 1889 till 1900 var det engelska parfymer och toalettvatten, främst lavendel som dominerade världsmarknaden.

Så småningom började parfymanvändandet komma till att ersättas av verklig hygien. I England utvecklade man populära stillroms, där förnäma damer själva kunde destillera blomessenser och tillverka doftkulor, potpurrier och luktpåsar för att parfymera sina hem.

Även om den engelska parfym industrin inte nått till samma nivå som den franska har den gjort sig gällande med en egen levande särprägel sedan de tunga dofternas tid.

Renässansen som inleds under 1300-talet (olika för olika länder), medförde en förnyelse av synen på människan. Medeltidens tunga livssyn och livsförnekelse och det andliga vände sig istället utåt mot att öppna upp sina sinnen och att ha en mer positiv syn på livet. Dörrarna till de sensuella njutningarna öppnades och det blev allt viktigare att försköna kroppen. Renässansen betyder just tillbaka till antiken, och som jag skrev tidigare var grekerna mästare på parfymer och var kända inom det sköna njutningsfulla livet.

Destillationstekniken hade samtidigt gått framåt i utvecklingen vilket medförde att det nu dessutom var möjligt att utvinna fler doftämnen med hjälp av alkohol med högre koncentration. Under renässansen ansågs parfymörsyrket så betydelsefullt att det fodrades fyra års lärlingstid och tre års självständig yrkes övning innan han blev master parfymör.

Parfymkonsten fick dock inte enbart dess doft ingredienser från Asien, Afrika och Europa utan även i den nya världen. Christopher Columbus förde med sig kunskap och nya blandningar och råvarorna (ofta kryddor) som var mycket attraktiva och jakten på dem ledde till stridigheter. De nya tidigare okända parfymråvaror från nya världen var bland annat perubalsam, bävergäll och guakalvedharts. Nu hade också parfymen spridit sig till Italien och under den här epoken dominerade Venedig helt handeln med länderna längre österut. De garanterade införseln av balsam, gummiharts, exotiska frukter, kamfer, muskot, kanel, sandelträ och andra sällsynta dyrbara varor. Det var främst florentinska bankirer och skeppsredare från Venedig eller Genua som byggde upp dessa förmögenheter med handeln.

Även den franske kungen Karl V lät på 1300 talet plantera kryddväxter, lavendel och salvia för att det skulle destilleras som doftvatten. Genom handelns uppsving och uppkomsten av den kulturella elit som det franska hovet främjade, kom framställningen och spridningen av inhemska parfymer att spridas. Nu blev det också allt vanligare att använda parfymen till vardagsbruk.

På 1400 talet kom parfymtillverkningen igång på allvar och skinn till handskar gneds in med ambra, mysk och sibetsolja. Handsktillverkningen kom allt mer till att kopplas samman med parfymens gyllene tid. Det startade med Katarina av Medici som var drottning av Frankrike. Hon tålde inte lukten av läder. Hon lät parfymera sina tjugotals par handskar som hon varje år köpte från Grasse. Hennes florentinske parfymör René Tombarelli var den första ägaren av ett parfymeri i Grasse, vars ättlingar idag innehar en fabrik där. Drottningens parfymerade handskar blev ett stort mode i aristokratin och blev dominerande i fem sekler.

Om det är någon person i historien vi ska tacka för att Frankrike blivit så stora inom parfymtillverkningen så är det just Katarina av Medici. Hon var mycket engagerad i både stadskonst och kultur. Katarinas kulturförmedlande verksamhet sträckte sig ända ner till staden Grasse som på den tiden levde av fåravel och framställning av skinn. Genom hennes uppbrott med parfymerade handskar startade hon upp blomodlingar i staden som kom att bli centrum för fransk parfymtillverkning.

När korsfararna kom till Orienten under medeltiden blev de överösta med väldofter av olika slag och genom dem kom parfymen att få större spridning genom Europa. Korstågsfararna förde t ex på 1100 talet med sig EAU DE CHYPRE från Cypern. Som är citrusträdets egen hemort som bildar grundvalen i många parfymsammansättningar.

Främst var det munkar i klostren som var den tidens parfymörer, men under 1200-talet var det alkemisterna som under sitt sökande efter de ädla metallerna utvecklade destillationstekniken till en hög nivå. De gjorde det möjligt att framställa rosen och orangeblomvatten.

En av de mest omtyckta parfymvatten var under medeltiden l’eau de la Reine d’Hongrie som kom till ca 1370. Det var en sägen om drottning Elisabeth av Ungern som var en ovanligt ful kvinna, men det ungerska vattnet gjorde henne så skön att kungen av Polen ville gifta sig med henne när hon hunnit fylla 70 år!

Det ungerska vattnet blev mycket populärt i det franska hovet. Det är som en liknelse med dagens parfymindustri. Skillnaden är att vi idag inte har drottningar som förebild utan filmstjärnor och populära artister som vi vill efterlikna. På den tiden föredrog människorna, heta och nästan kväljande dofter som hade en narkotisk effekt. Parfymen hade nämligen också en viktig terapeutisk desinficerad roll, särskilt i kampen mot pesten. En av huvudmetoderna vid den stora pestens bekämpande i London var rökning med svavel, salpeter och ambra vilket på den tiden troddes vara det mest effektiva sättet att döda pestgiftet. (se England)

Romarna ägnade sig framför allt åt att fullända den parfymerikonst de lärt sig av grekerna. De blev också skickliga tekniker som enfleurage (blomblad får ligga i olja/fett så att doften dras ut), maceration (doften dras ut i varm olja/varmt fett) och pressning.

När romarna erövrade södra Italien, som på den tiden var grekisk koloni tog de tillvara på många grekiska seder t ex grekernas lyx vanor, inte minst parfymkonsten. De romerska legionerna hade besegrat Egypten, Indien och Arabien där det också fanns enorma mängder av välluktande oljor och pomador. Det har berättats att när romarna krigade runt om i Europa för att erövra områden dränkte de inte bara in sig själva i parfym utan de bestänkte även sina fanor, hästar med den tidens brutala parfymer. Man kan lätt föreställa sig hur dessa fälttåg luktade: blod, svett och rosor…

Romarna lät som grekerna väldoftande vatten regna över skådespelarna på scenen, medan slavar gned in gäster med parfymer. Fontäner sprutade rosenvatten på torgen och i de rikas trädgårdar.

När kristendomen började ta fart och sprida sig förändrades synen på parfym. Parfymen som då ansågs verka attraherande blev förklarad som syndig. De goda dofterna skulle enbart sättas i samband med paradiset och vanliga människor fick inte använda sig utav dem eftersom de då enklare kunde falla i festelse.

Även i det antika Grekland var det egyptierna som införde sminket och parfymen genom Alexander den stores erövringar och på grund av att handeln ökade. Själva tillsatte grekerna blomdoftande oljor till kryddorna och åstadkom därmed den första kursändringen i parfymens historia. Nämligen att låta blommor ligga och dra i olja så att doften lakades ur.

I första hand var de grekiska parfymerna ett inslag i den medicinska vetenskapen. Man trodde att det kunde bota vissa sjukdomar. Detta är ursprunget till dagens moderna aromaterapi och läkemedel som med växtessenser sades från början driva ut onda andar genom de olika behandlingarna. Man ansåg att parfymen hade ett gudomligt ursprung och i den grekiska mytologin finns många sagor som berättar hur doftande oljor kunde förföra de olika gudarna.

Parfymörerna i Grekland höll gemensamma möten när de skulle skapa nya parfymer, där de även diskuterade politik. De hade stor känsla för estetik och konst, och började tillverka speciella flaskor att bevara smörjelser, parfymer och oljor i. Dessa flaskor kan man fortfarande se på olika museer världen över.

Vad ansåg då antikens greker om parfym? I det antika grekland var det inte bara gudamyter som präglade samhället utan man intresserade sig också mycket för filosofi. Från 400-talet f Kr finns en liten filosofdiskussion om vällukt bevarad. Platon ansåg att parfymer var omanliga och lockade till njutningslystnad och därför borde användas bara av prostituerade. Vettigt folk skulle nonchalera de djuriska sinnena lukt och smak och istället förädla synen med geometri och hörseln med musik. Sokrates ansåg att det enda en fri man borde lukta var svett från gymnastiska övningar, som då naturligtvis till skillnad från en slavs svett luktade gott - såg på saken med mindre dubbelmoral och ogillade parfym av krassare skäl: De suddade ut de sociala skillnaderna. Bättre för alla var att kunna lukta sig till vem som var herre och slav.

Arabiska folk däremot har i alla tider använt sig utav starka parfymer och vällukter i överflöd. Profeten Mohammed brukade säga att det han älskade mest var barn, kvinnor och parfymer. Vilket är något som har levt vidare i den arabiska traditionen. Att araberna hyllade parfymen så högt har i hög grad bidragit till parfymeriets utveckling.

Det var faktiskt araberna som först uppfann destilleringstekniken. Forntidens parfymer var i form av oljor eller pulver eftersom bruket av alkohol inte uppstod förrän omkring år 1000 då araben Avicenna började utvinna oljan från blommor med hjälp av destillation. Det var också araberna som utvecklade metoden att rena harts och gummiharts med hjälp av destillerat vatten.

Araberna badade ofta i olika slags blomvatten och smorde in sig med väldoftande oljor. Arabernas stora inflytande medförde att också spanjorerna intresserade sig för blommor, frukter och trädgårdar och aromer som sedan kom till att användas för att utveckla parfym konsten. Det var t ex araberna som införde jasminen i Spanien som på 1500 talet sedan spreds vidare till parfymstaden Grasse i Södra Provence.

Hur parfymhistorien vävdes samman och hur den utvecklades kan vi förstå när vi vet att karavanerna kom från Fjärran Östern via Persien. Parfymframställningen var en lång handelsprocess mellan flera länder. Babylon, Nineve och Kartago var länge huvudorter för parfymframställningen. Länder som Indien, Kina och Japan hade också stora mängder väldoftande blommor och det blev en livlig handel där dofterna från världens alla hörn började spridas. I Indien var parfymanvändningen liksom i Mellanöstern och Egypten, ursprungligen för religiösa sammanhang. Det har berättats att när en maharadja skulle gifta sig, låg bruden i kraftigt parfymerade bad flera timmar innan de började ta dem i bruk för egen njutning och erotik.

I Japan applicerade man av tradition inte parfymen direkt på kroppen, utan de dagliga gesterna förde med sig väldoft genom små påsar med aromatiska ämnen eller kryddor. Även kimonon behandlades av rökelser.

Egyptierna lärde sina slavar, hebréerna den ädla konsten att tillverka parfym. Vid uttåget ur Egypten förde hebréerna med sig recept och aromatiska blandningar. Det finns källanvisningar i Bibeln om dessa. Man får bland annat i Bibeln veta att kvinnorna i Palestina förvarade sina kläder i kistor som var impregnerade i välluktande örter som även skyddade för insekter och skadedjur.

Däremot använde sig inte Judarna av samma överdåd av parfymer. Mose hade stränga lagar och ansåg att parfymen skulle framställas av naturliga vällukter som skulle brinna med vax till Herrens ära.

Senare började parfymen användas även där i profana sammanhang. I Matteus evangeliet berättas att de vise männen skänkte Jesusbarnet guld, myrra och rökelse, som en trefaldig symbol för det underverk de såg framför sig: Konung, Gud och människa i en enda gestalt.

För fem tusen år sedan i faraonernas rike Egypten började parfymens historia som vi idag känner till. Genom gamla papyrus skrifter och hieroglyfer av gamla parfymrecept har vi fått reda på mycket om hur parfymtillverkningen gått till. På ett tempel i Edfu har vi  t ex funnit ett hemligt laboratorium där de egyptiska prästerna som var den tidens parfymörer höll till. Man brände främst aromatiska ämnen för att ära de egyptiska gudarna och även när mumierna skulle balsameras.

Även för välbefinnande började parfymtillverkningen komma mer och mer. Prästerna började skapa parfymer som de sålde dyrt till rika egyptier och främlingar kring Medelhavet. De hade till uppgift att skaffa fram de speciella råvarorna, men recepten behölls alltid hemliga och bevakades noga. Parfymen var på den tiden i pulverform och hade många olika dofter. De egyptiska parfymerna var dessvärre inte lätta och blommande som dagens franska parfymer. De var starka, tunga och brutala.

Under tiden 300- talet f kr till första århundradet e kr fanns de främsta parfymfabrikerna i Alexandria. Råvarorna kom från arabiska halvön, Persien, Kina och Indien. Bland annat köpte man den berömda nardusen som är ett mycket väldoftande ogräs som spelade en viktig roll för parfymtillverkningen ända fram till medeltidens slut.

När den egyptiske konungen Tutankhamuns grav kammare öppnades 1922 fann man vältillslutna krukor som innehöll en starkt väldoftande pasta. Pastan hade hållit sig doft levande i över tretusen år!

Användningen av parfym vid den här tiden var mycket betydelsefull. I vällukternas bok skriver Thompson: Folket fick direkt befallning att parfymera sig på fredagarna. Både mat, sötsaker och läskedrycker tillsattes med välluktande ämnen, och deras doft fyllde luften i varje mera förmöget hem. Kvinnorna badade i parfymerat vatten och männen använde de doftande oljorna till ingnidning och massering av kroppen. Under större festligheter brändes rökelse ute på gatorna, så att till och med de fattigaste fick inandas och njuta av den vällukt uppfyllda luften [1] Detta citat visar tydligt hur viktigt man ansåg att parfymen var för att leva, även för underklassens slavar.

En person som blev särskilt betydelsefull för Egyptens parfymhistoria var drottning Cleopatra som ansågs vara en av de mest hängivna parfymanvändarna. Hennes skönhets tycktes ha förhöjts genom de underbara vällukter, som hon rikligt använde. för att förföra den romerske härföraren Marcus Antonius ägnade hon timmar åt att lukta gott, kroppen masserades med olivolja kryddad med jasmin.[1]

 

Välluktens historia sammanfaller samtidigt som människans. I alla tider har dofter utnyttjas för att ge varandra njutning och främst för att framkalla en känsla av välbefinnande för användaren själv. När vi idag sprayar på oss parfym för att känna oss fräschare kanske vi inte tänker på den flera tusenåriga historia som ligger bakom.

När den primitiva människan lärde sig utnyttja elden och insåg att vissa träslag och hartser gav maten god smak och när de kändes behagliga att andas in, började de doftande träslagen användas för att offra till gudarna för att visa vördnad för deras makt. Innan parfymen började användas profant var den helig. Ordet parfym kommer ursprungligen från latinets per fumum som betyder genom rök.

Allt eftersom lärde sig människorna att med hjälp av fett, värme, destillering dra ut doftpartiklarna ur väldoftande blommor, träslag genom att låta vätskan genomgå flera behandlingar och slutligen hällas på ädelt formade vaser av bränd lera, längre fram glas.