Englands parfymhistoria
Även England har haft en storartad parfymtillverkning. Det som engelsmännen är mest kända för är deras lavendel och toalettvatten. Under de parfymerade handskarnas tid köpte sig drottning Elizabeth av England sig ett par. Hon lät sig också inspireras och sy in tunna undertryckta parfymdukar i linningarna på sina kläder.
Under Henrik VIII tid användes rikliga mängder parfymer. Tidens parfymkonsumtion var i stort sett obehärskad. Eftersom man kände till Lavendelns helande kraft sedan pestens härjningar började engelsmännen under 1700-talet framställa lavendelvatten som därefter länge varit en engelsk specialitet. Det blev ett uttryck för det engelska livet och användes vid drottning Victorias hov och blev stort inom den Viktorianska stilen.
Under medeltiden etablerades i London ett sällskap med apotekare och parfymörer för att hindra pestens spridning. Parfymörerna i London var vanligt vis inflyttande italienare som importerade vällukter från orienten och trakterna kring röda havet. Under den stora pesten befalldes att eldar skulle tändas med ämnen med stark lukt som skulle vara effektiva mot sjukdomen.
Under 1600 talet använde sig läkarna fortfarande av aromatiska, bakteriedödande ämnen som patienser fick lukta på under sjukbesöken. Men år 1770 hade bruket av vällukter och andra finesser för att ge erotisk makt tagit stor omfattning i England precis som det var en gång i Grekland och Rom. I parlamentet förlades ett lagförslag att ingen kvinna skulle få använda sig av parfym eller andra skönhetsmedel som skulle vara frestande. Lagförslaget antogs dock inte och efter den tiden började de engelska kvinnorna åter igen parfymera sig. Ända fram till 1889 till 1900 var det engelska parfymer och toalettvatten, främst lavendel som dominerade världsmarknaden.
Så småningom började parfymanvändandet komma till att ersättas av verklig hygien. I England utvecklade man populära stillroms, där förnäma damer själva kunde destillera blomessenser och tillverka doftkulor, potpurrier och luktpåsar för att parfymera sina hem.
Även om den engelska parfym industrin inte nått till samma nivå som den franska har den gjort sig gällande med en egen levande särprägel sedan de tunga dofternas tid.
Under Henrik VIII tid användes rikliga mängder parfymer. Tidens parfymkonsumtion var i stort sett obehärskad. Eftersom man kände till Lavendelns helande kraft sedan pestens härjningar började engelsmännen under 1700-talet framställa lavendelvatten som därefter länge varit en engelsk specialitet. Det blev ett uttryck för det engelska livet och användes vid drottning Victorias hov och blev stort inom den Viktorianska stilen.
Under medeltiden etablerades i London ett sällskap med apotekare och parfymörer för att hindra pestens spridning. Parfymörerna i London var vanligt vis inflyttande italienare som importerade vällukter från orienten och trakterna kring röda havet. Under den stora pesten befalldes att eldar skulle tändas med ämnen med stark lukt som skulle vara effektiva mot sjukdomen.
Under 1600 talet använde sig läkarna fortfarande av aromatiska, bakteriedödande ämnen som patienser fick lukta på under sjukbesöken. Men år 1770 hade bruket av vällukter och andra finesser för att ge erotisk makt tagit stor omfattning i England precis som det var en gång i Grekland och Rom. I parlamentet förlades ett lagförslag att ingen kvinna skulle få använda sig av parfym eller andra skönhetsmedel som skulle vara frestande. Lagförslaget antogs dock inte och efter den tiden började de engelska kvinnorna åter igen parfymera sig. Ända fram till 1889 till 1900 var det engelska parfymer och toalettvatten, främst lavendel som dominerade världsmarknaden.
Så småningom började parfymanvändandet komma till att ersättas av verklig hygien. I England utvecklade man populära stillroms, där förnäma damer själva kunde destillera blomessenser och tillverka doftkulor, potpurrier och luktpåsar för att parfymera sina hem.
Även om den engelska parfym industrin inte nått till samma nivå som den franska har den gjort sig gällande med en egen levande särprägel sedan de tunga dofternas tid.
