Mellanöstern
Arabiska folk däremot har i alla tider använt sig utav starka parfymer och vällukter i överflöd. Profeten Mohammed brukade säga att det han älskade mest var barn, kvinnor och parfymer. Vilket är något som har levt vidare i den arabiska traditionen. Att araberna hyllade parfymen så högt har i hög grad bidragit till parfymeriets utveckling.
Det var faktiskt araberna som först uppfann destilleringstekniken. Forntidens parfymer var i form av oljor eller pulver eftersom bruket av alkohol inte uppstod förrän omkring år 1000 då araben Avicenna började utvinna oljan från blommor med hjälp av destillation. Det var också araberna som utvecklade metoden att rena harts och gummiharts med hjälp av destillerat vatten.
Araberna badade ofta i olika slags blomvatten och smorde in sig med väldoftande oljor. Arabernas stora inflytande medförde att också spanjorerna intresserade sig för blommor, frukter och trädgårdar och aromer som sedan kom till att användas för att utveckla parfym konsten. Det var t ex araberna som införde jasminen i Spanien som på 1500 talet sedan spreds vidare till parfymstaden Grasse i Södra Provence.
Hur parfymhistorien vävdes samman och hur den utvecklades kan vi förstå när vi vet att karavanerna kom från Fjärran Östern via Persien. Parfymframställningen var en lång handelsprocess mellan flera länder. Babylon, Nineve och Kartago var länge huvudorter för parfymframställningen. Länder som Indien, Kina och Japan hade också stora mängder väldoftande blommor och det blev en livlig handel där dofterna från världens alla hörn började spridas. I Indien var parfymanvändningen liksom i Mellanöstern och Egypten, ursprungligen för religiösa sammanhang. Det har berättats att när en maharadja skulle gifta sig, låg bruden i kraftigt parfymerade bad flera timmar innan de började ta dem i bruk för egen njutning och erotik.
I Japan applicerade man av tradition inte parfymen direkt på kroppen, utan de dagliga gesterna förde med sig väldoft genom små påsar med aromatiska ämnen eller kryddor. Även kimonon behandlades av rökelser.
Det var faktiskt araberna som först uppfann destilleringstekniken. Forntidens parfymer var i form av oljor eller pulver eftersom bruket av alkohol inte uppstod förrän omkring år 1000 då araben Avicenna började utvinna oljan från blommor med hjälp av destillation. Det var också araberna som utvecklade metoden att rena harts och gummiharts med hjälp av destillerat vatten.
Araberna badade ofta i olika slags blomvatten och smorde in sig med väldoftande oljor. Arabernas stora inflytande medförde att också spanjorerna intresserade sig för blommor, frukter och trädgårdar och aromer som sedan kom till att användas för att utveckla parfym konsten. Det var t ex araberna som införde jasminen i Spanien som på 1500 talet sedan spreds vidare till parfymstaden Grasse i Södra Provence.
Hur parfymhistorien vävdes samman och hur den utvecklades kan vi förstå när vi vet att karavanerna kom från Fjärran Östern via Persien. Parfymframställningen var en lång handelsprocess mellan flera länder. Babylon, Nineve och Kartago var länge huvudorter för parfymframställningen. Länder som Indien, Kina och Japan hade också stora mängder väldoftande blommor och det blev en livlig handel där dofterna från världens alla hörn började spridas. I Indien var parfymanvändningen liksom i Mellanöstern och Egypten, ursprungligen för religiösa sammanhang. Det har berättats att när en maharadja skulle gifta sig, låg bruden i kraftigt parfymerade bad flera timmar innan de började ta dem i bruk för egen njutning och erotik.
I Japan applicerade man av tradition inte parfymen direkt på kroppen, utan de dagliga gesterna förde med sig väldoft genom små påsar med aromatiska ämnen eller kryddor. Även kimonon behandlades av rökelser.
