Efter Revolutionen
Franska revolutionen år 1789 var ett ödesdigert slag för parfymkonsten. Parfymstaden Grasse låg illa till, byar brändes och slott plundrades. Flera av de gamla adelsfamiljerna och parfymtillverkarna tvingades gå i landsflykt. Men de kom snart tillbaka och bevakade sina intressen. Efter revolutioner och krig fick Grasse under hela 1800-talet uppleva en politisk, social och ekonomisk stabilitet som även kom parfymindustrin till godo. Marknaden för franska parfymer vidgades betydligt ut över andra länder och kontinenter. Efter Napoleons fall börjar parfymstaden på allvar leva upp till sin forna doftande härlighet och sin nuvarande aktivitet.
Efter revolutionen blev det stora kulturella reformer mellan mans - och kvinnoidealen. Den nya samhällsklassen efter revolutionen hade varken temperament, råd, lust eller smak att återuppleva det hatade överklassamhället, inte ens i parfymvärlden. Man tog avstånd från rokokons slösaktiga och njutningsfulla liv. Nu skulle förnuft och naturdyrkan framhävas och nu kom grunden till den nutida mannens klädedräkt och de pråliga och brokiga hov-kläderna försvann. Det kortklippta håret avlöste peruken och en riktig karl skulle inte använda parfym!
Kvinnornas klädsel fick gå en liknande avtoning till mötes och samhällsklasserna blev mer utjämnade. Det erotiska livet dämpades och det var inte längre fint att locka män med parfymer. Trots det har erotiken alltid funnit sina egna vägar. Användandet av väldofter kunde dock accepteras för personligt bruk om det hade till syfte att vara uppfriskande. Eau de Cologne blev populärt igen och parfymerade näsdukar slog stort i alla samhällsklasser. Det blev en stark accessoar för både kvinnor och män. Det var ett tecken på att man hade god smak.
Med Romantiken kom exotismen och till drömmarna om orienten hörde ambra, sandelträ, mysk, patchouli, sibetextrakt och heliotrop. Samtidigt började parfymörerna att se sig själva som konstnärer. Det blev ett idealiskt medel att utmärka sig med. Genom att först välja ut en doft, ge den ett storslaget namn och säljas stort till aristokratin och kungafamiljerna.
I övrigt kan man säga att 1800-talets parfymtillverkning dominerades av engelska barberare och franska hovparfymörer. Parfym och modehusen började ta plats och Guerlain, det enda av de gamla parfymhusen som fortfarande finns kvar, började 1828 som importör men slog igenom som egen tillverkare sedan han gjort Eau de Cologne Impériale åt Napoleon III:s kejsarinna Eugénie 1853. Över 350 parfymer har kommit från Guerlain. Med en fjärde generation är Guerlain ännu aktiv som parfymör.
Efter revolutionen blev det stora kulturella reformer mellan mans - och kvinnoidealen. Den nya samhällsklassen efter revolutionen hade varken temperament, råd, lust eller smak att återuppleva det hatade överklassamhället, inte ens i parfymvärlden. Man tog avstånd från rokokons slösaktiga och njutningsfulla liv. Nu skulle förnuft och naturdyrkan framhävas och nu kom grunden till den nutida mannens klädedräkt och de pråliga och brokiga hov-kläderna försvann. Det kortklippta håret avlöste peruken och en riktig karl skulle inte använda parfym!
Kvinnornas klädsel fick gå en liknande avtoning till mötes och samhällsklasserna blev mer utjämnade. Det erotiska livet dämpades och det var inte längre fint att locka män med parfymer. Trots det har erotiken alltid funnit sina egna vägar. Användandet av väldofter kunde dock accepteras för personligt bruk om det hade till syfte att vara uppfriskande. Eau de Cologne blev populärt igen och parfymerade näsdukar slog stort i alla samhällsklasser. Det blev en stark accessoar för både kvinnor och män. Det var ett tecken på att man hade god smak.
Med Romantiken kom exotismen och till drömmarna om orienten hörde ambra, sandelträ, mysk, patchouli, sibetextrakt och heliotrop. Samtidigt började parfymörerna att se sig själva som konstnärer. Det blev ett idealiskt medel att utmärka sig med. Genom att först välja ut en doft, ge den ett storslaget namn och säljas stort till aristokratin och kungafamiljerna.
I övrigt kan man säga att 1800-talets parfymtillverkning dominerades av engelska barberare och franska hovparfymörer. Parfym och modehusen började ta plats och Guerlain, det enda av de gamla parfymhusen som fortfarande finns kvar, började 1828 som importör men slog igenom som egen tillverkare sedan han gjort Eau de Cologne Impériale åt Napoleon III:s kejsarinna Eugénie 1853. Över 350 parfymer har kommit från Guerlain. Med en fjärde generation är Guerlain ännu aktiv som parfymör.
