Parfymens betydelse genom tiderna

Man skulle kunna säga att dofternas århundrade var 1600 talet. Det var främst beroende på den hovkultur som rådde. Lätta dofter passade helt enkelt inte in när hygienen var dålig. Tung brokad, kraftig sammet och lager på lager med spetsar och ständigt hotande epidemier gjorde det självklart att man parfymerade sig så mycket som möjligt. Det som användes var främst ambra, tuberos, jasmin och apelsinblomma. Man använde också mycket utan Cypressvattnet (se medeltiden) med vanilj, ambra, mysk tonkabönor och iris. Århundradet kännetecknas även av parfymerade kuddar, solfjädrar, brevpapper, peruker, tvålar, amuletter. När man höll sig ren var det samma sak som att pudra sig och smörja in sig med parfym. Det berodde också mycket på att det var svårt att få vatten. Tvättfat var i regel inte större än djupa tallrikar.

I början av 1750-talet när rokokon började ta fart framställdes Cologne-vattnet. Det friska Cologne-vattnet kom till att bli en nyhet bland de tunga dofterna och fick därför en snabb framgång. Under Ludvig kungarnas tid skapades många berömda parfymer i Frankrike. Marie Antoinette var särskilt förtjust i lättare och mer blommiga parfymer.

Napoleon Bonapartes fanatiska konsumtion av parfymer var mycket omtalad, det talades om 120 liter i månaden. Han hällde ett par flaskor över huvud och axlar dagligen och tyckte att det piggade upp när han var i fält. Hans Kejsarinna Josephine var tokig i parfym, särskillt i mysk och hon gjorde kraftiga exotiska dofter populära efter revolutionen. Det sägs att doften var så stark att sovrumsbetjänterna ibland svimmade av lukten.